550 mopsar ingick i studien. Rörelseavvikelser visade sig vara vanligt förekommande inom rasen (prevalens, förekomst, 30.7 %). Majoriteten av dessa mopsar bedömdes uppvisa neurologiska rörelseavvikelser.

Den vanligaste orsaken till att mopsar som deltog i studien inte längre var i livet var enligt ägarna en rörelseavvikelse.

Ett samband mellan rörelseavvikelser och ålder kunde påvisas, äldre hundar hade mer rörelseavvikelser än yngre mopsar. Ett samband sågs även mellan rörelseavvikelser och dyspné, det var vanligare att mopsar med dyspné hade rörelseavvikelser jämfört med mopsar utan dyspné.

Studien visade även att det var vanligt förekommande att mopsar slet sina klor och även huden på ovansidan av tassarna, ibland så pass att det blödde. Slitandet av klor och huden på ovansidan av tassarna var vanligare på framtassarna och sågs i regel från ung ålder.