Fibrocartilaginös emboli FCE

Fibrocartilaginös emboli (FCE) är en sjukdom som orsakas av en infarkt till ryggmärgen vilket ger plötsliga förlamningssymtom. Denna sjukdom ses tämligen frekvent hos hund, den är sällsynt på katt och endast enstaka fall finns beskrivna på människa. Infarkten orsakas av att en bit brosk hamnar i ett kärl som försörjer ett ryggmärgsavsnitt. Det brosk som återfinns i kärlet är identiskt med det brosk som förekommer i diskerna som sitter mellan kotorna i ryggraden. Man vet inte hur detta brosk hamnar i ryggmärgskärlet eller varför dessa broskbitar i regel inte ger infarkter i andra organ.

När broskbiten fastnar i kärlet fås en syrebrist (ischemi) i det område av ryggmärgen som normalt försörjs av det kärlet. Syrebristen gör att nervvävnaden skadas/dör och vi får bortfallssymtom i området bakom skadan. Bortfallssymtom visar sig som förlamning (pares/paralys), ataxi (vinglighet) och nedsatt känsel.

Symtombilden är ofta klassisk med mycket akuta symtom som ofta, men långt ifrån alltid, uppkommer under aktivitet. Många gånger beskriver ägaren att hunden skriker eller gnäller till (inte sällan då de hoppar efter en boll eller pinne) och därefter blir de snabbt förlamade. Förlamningen kan drabba enbart bakbenen (parapares/paraparalys) eller både bak och framben (tetrapares). Symtomen är oftast kraftigt lateraliserade vilket innebär att ena sidans ben är märkbart sämre än andra sidans ben. Hundarna är till en början påtagligt besvärade men smärta brukar i ett senare skede inte vara förknippat med detta tillstånd. Drabbade hundar är ofta unga eller medelålders och av storväxta raser. Ca 20% av de drabbade hundarna är dock av mindre storlek. De småväxta raserna, så som dvärg schnauzer och yorkshireterrier, blir oftast förlamade på både bak och framben. Det är väldigt ovanligt med FCE på hundar av chondrodystrofa raser (typ tax).

 

 

MRI av en halsryggmärg med FCE, notera en ökad signalintensitet (ljusare område) i ryggmärgen över 6:e och 7:e halskotan.

MRI av en halsryggmärg med FCE, notera en ökad signalintensitet (ljusare område) i ryggmärgen över 6:e och 7:e halskotan (svart bild).

FCE ska misstänkas på patienter med mycket plötsliga förlamningssymtom där ena sidan av kroppen är tydligt sämre än den andra och där patienten inte visar påtaglig smärta (annat än möjligen precis i samband med skadans uppkomst). Traditionellt sett har diagnosen FCE ställts genom att utesluta andra tänkbara orsaker till ryggmärgssymtom t.ex. akuta diskbråck. MRI (magnetkameraundersökning) kan påvisa infarkten som en svullnad i det drabbade ryggmärgsavsnittet och en ändrad signalintensitet. Röntgen visar inga avvikelser vid FCE. Kontraströntgen (myelografi) av ryggmärgen i akut skede kan visa en svullnad av ryggmärgen över det skadade området men ofta visar kontraströntgen inga förändringar. Ryggmärgsvätskeprov (CSF-prov) kan visa ospecifika avvikelser i form av en ökad mängd protein och eller celler.

Behandlingen inriktas på rehabilitering och denna bör påbörjas så snart som möjligt. Träningen syftar till att återfå styrka, balans och bli mer stadig i de drabbade kroppsdelarna. Träning i vatten gör det lättare för förlamade patienter att röra sig eftersom viktbelastningen minskar.

 

 

 

                                                                           Rehabiliteringsträning i vattentraskare.

Prognosen beror av hur omfattande och grava de neurologiska bortfallssymtomen är samt av var infarkten sitter längs ryggmärgen. Skador i de s.k. intumescenserna (områden av ryggmärgen som sitter precis ovan fram respektive bakbenen) ger sämre prognos. Detta beror på att det finns fler nervceller i dessa områden och dessa kan inte återbildas. Skador som sparar förmåga att känna smärta har vanligen god prognos. Smärta förmedlas av de minst känsliga nervtrådarna som ligger djupast i ryggmärgen och förmågan att förnimma detta försvinner sist, efter att proprioception och motorik försvunnit.

Genom att klämma med en peang över en tå stimuleras de nervtrådar som förmedlar smärtan, patienten måste visa att den känner smärta genom vända sig mot stimulit, morra, försöka bitas etc.

Avsaknad av förmåga att känna smärta innebär att en omfattande del av ryggmärgen är skadad och prognosen är dålig. Patienter med FCE utan djup smärtsensibilitet kan ibland i ett mycket tidigt skede gynnas av en operation. Operationen syftar till att lätta på trycket i ryggmärgen genom att öppna upp hinnan som omsluter ryggmärgen.

NeuroVet

Cecilia Rohdin