Det centrala nervsystemet badar i vätska, ryggmärgsvätska (cerebrospinalvätska-CSF). Denna vätska förekommer äveninuti nervsystemet; i håligheter som bildar ventriklar i hjärnan och centralkanalen i ryggmärgen. Vätskan skyddar det centrala nervsystemet genom att absorbera de krafter som annars skulle skada nervsystemet vid hastiga rörelser och trauma mot ffa huvudet. Det sker konstant en recirkulation och återvinning av cerebrospinalvätskan som bildas i s.k. choridplexa och absorberas i arachnoidalvilli.                                       

Hydrocefalus uppkommer vanligen till följd av en medfödd, kongenital, förändring som medför att avflödet av CSF hindras på ffa miniatyrraser (t.ex. chihuahua), Bulldoggar och Boston Terriers. Hydrocefalus kan även uppkomma till följd av att absorptionen vid arachnoidal villi inte fungerar, att förvärvade förändringar så som inflammationer eller tumörer hindrar avflödet eller av en överproduktion av CSF vid tumörer i chorid plexa. På katt är felin infektiös peritonit (FIP) en tämligen vanlig orsak till hydrocefalus.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                        Kalv med hydrocefalus

​

Symtom:

Vanliga symtom är avvikande beteende, nedsatt vakenhetsgrad, synnedsättning (kortikal blindhet) och epileptiska kramper. Smärta från huvud eller nackregionen förekommer. En ventrolateral strabismus (ögonen skelar nedåt/utåt) är vanlig. Många av dessa patienter har en välvd huvudform (se bild på en kalv med en kraftig hydrocefalus).

Diagnostik:

I de fall där patienten har en öppen fontanell kan ultraljud med fördel användas för att ställa diagnosen. DT och MRT ger utmärkta bilder av hjärnans ventriklar och omkringliggande vävnad. Storleken på hjärnans ventriklar varierar mellan raser och det har visats sig svårt att fastställa ett enkelt sätt att objektivt bedöma när ventrikelstorleken ger upphov till kliniska symtom.

Behandling:

Glukokortikoider kan minska produktionen av CSF. Andra läkemedel med denna förmåga är acetazolamid och furosemid, men deras effekt är sämre dokumenterad. Antiepileptika är indicerat i de fall patienten visar epileptiska anfall. Genom att kirurgiskt placera en permanent shunt (ventrikuloperitoneal shunt) kan cerebrospinalvätskan evakueras, komplikation till detta ingrepp är dock tämligen vanligt förekommande.