Meningoencefalit betyder inflammation i ryggmärgshinnor (meningo-) och hjärna (encefalo-). Inflammationer i det centrala nervsystemet (CNS) kan orsakas av infektioner med bakterier, virus (t.ex. valpsjuka), parasiter (t.ex. toxoplasma, neospora) och svamp. Infektioner är dock förhållandevis ovanliga och de flesta inflammationer i CNS är immunmedierade, vilket innebär att immunförsvaret ge sig på sina egna strukturer istället för att bekämpa infektioner. Meningoencefaliter av okänd orsak är ett samlingsnamn för ett antal inflammatoriska tillstånd beskrivna på hund, granulomatös meningoencefalit (GME), nekrotiserande meningoencefalit (NME), nekrotiserande leukoencefalit (NLE) och steroid responsiv meningit-arterit (SRMA).

Sjukdomarna är sannolikt underdiagnostiserade i Sverige.

​

Steroid resonsiv meningoarterit

Denna sjukdom har tidigare kallats aseptisk meningit, beagle pain syndrome, nekrotiserande vaskulit, polyarterit, canine juvenile polyarterit. Den drabbar unga hundar av storväxta raser, så som bernensennen och boxer men även beagel och basset. Sjukdomen förekommer i en akut och en kronisk form och orsakas av en inflammation som är mest uttalad i ryggmärgshinnorna som omger det centrala nervsystemet, framförallt i halsryggen.

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Sjukdomen ger i sin akuta form feber, nedsatt allmäntillstånd, kraftig nacksmärta, stel gång och ovilja att röra sig. I en kronisk form är nacksmärtan vanligen mindre uttalad, feber ses sällan men hundarna kan uppvisa neurologiska symtom så som generell ataxi och tetrapares. I ett akut skede ses vanligen ett förhöjt CRP (C-reaktivt protein) i blodet och i ryggmärgsvätskan (CSF prov) ses ett ökat antal polymorfa celler, ett ökat proteinvärde och förhöjda IgA värden kan påvisas i både serum och CSF. Behandling krävs vanligen under lång tid med kortikosteroider alternativt i kombination med annan immundämpande behandling (azatioprin, ciklosporin, cytarabin). Prognosen är vanligen god om adekvat behandling sätts in tidigt i sjukdomsförloppet och att det ges under tillräckligt lång tid.Sjukdomen har en tendens att växa bort.

​

Granulomatös meningoencefalit (GME) och nekrotiserande encefalit (NME, NLE)

Detta är immunologiska sjukdomar som förutom att ge symtom från ryggmärgshinnorna kanske fram för allt, drabbar nervvävnaden i hjärnan och ryggmärgen. Patologin och symtombilden skiljer något mellan de olika tillstånden och olika raser har benägenhet att utveckla olika varianter av sjukdomen, ”pug dog encephalitis”, ”necrotizing leucoencephalitis in Yorkshire terriers”, necrotizing meningoencephalitis in chihuahuas”. Små raser är överrepresenterade. Hundar som drabbas av GME är vanligen 3-6 år när de drabbas, hundar som utvecklar nekrotiserande encefalit kan vara mellan 6 mån till 7 år. Symtom kan variera beroende på vilka delar av nervsystemet som är drabbade men kan visa sig som vestibulära symtom (head tilt huvudlutning, ataxi), pares, nackmärta, kramper, blindhet, cirkelgång, nedsatt allmäntillstånd. Diagnos via magnetkameraundersökning och ryggmärgsvätskeprov, som ofta visar en mononukleär pleocytos. Aggressiv immundämpande behandling (alternativt cellgiftsbehandling) kan ofta (men inte alltid) få symtomen att gå tillbaka, recidiv förekommer och behandling är vanligen livslång.

Nekrotiserande meningoencefalit är en sjukdom som drabbar unga till medelålders hundar och orsakar en inflammation med nekros (vävnadsdöd som leder till kaviteter) i hjärnan. Sjukdomen beskrevs först hos mops och kom att kallas pug dog encephalitis (PDE) men har sedan dess beskrivits på ett flertal raser; Griffon bruxellois, chihuahua, coton de tuléar, malteser, papillon, pekingese och shih-tzu. Symtomen vid NME utvecklas i regel snabbt med epileptiska anfall, förändrad medvetandegrad, beteende förändringar, tvångsmässigt cirklande och nedsatt syn. Diagnosen ställs utifrån kliniska symtom, magnetkameraundersökning och ryggmärgsvätskeprov. Dock krävs histopatologi för att diagnsen helt ska kunna fastställas. Det är fortfarande inte helt känt vad som orsakar NME. Infektioner har uteslutits genom intensiva molekulära undersökningar och NME anses nu som en immunmedierad sjukdom (immunförsvarets skadliga angrepp med autoantikroppar på kroppens egen vävnad) som utvecklas till följd av en genetisk benägenhet.

Den genetiska benägenheten att utveckla nekrotiserande encefalit har ffa undersökts på mops. Fawn-färgade mopstikar yngre än 7 år är mer benägna att utveckla NME än äldre icke-fawn färgade hanar. Forskning har visat att risken att drabbas av NME har en koppling till ”dog leukocyte antigen (DLA)”, ett specifikt område på kromosom 12. Mopsar med två identiska kopior av den med NME associerade markören har en 12,8 gånger ökad risk att drabbas av NME, i jämförelse med mopsar som endast har en eller inga NME associerade markörer. Av mopsar som har två kopior av den med NME associerade markören är det endast ca 1 på 8 som utvecklar sjukdomen. Liknande gnetiska samband har undersökts och delvis bekräftats på malteser och chihuahua. Ett DNA test finns tillgängligt för mops avseende ”pug dog encephalitis” från Laboklin och Genoscoper

DNA testet för PDE svaras ut enligt nedan:

• N/N - No copies of the NME associated markers (homozygous for normal). These dogs have a low risk of developing NME.

• N/S - 1 copy of the NME associated markers (heterozygous for susceptibility). These dogs have a low risk of developing NME.  

• S/S - 2 copies of the NME susceptibility associated markers.  These dogs are 12.75 times more likely to develop NME in their lifetime.

Outcomes of matings based on NME test results:

​

Detailed Information

1.  N/N x N/N = all puppies will have two copies of the low NME risk markers (N/N) and will have a significantly reduced risk of developing NME during their lifetime.

2.  N/N x N/S = One half of the puppies will have two copies of the low NME risk markers (N/N), and have a significantly reduced risk of developing NME during their lifetimes. One half of the puppies will carry one copy of the susceptibility markers (N/S), but will also be at low risk for developing NME.

3.  N/S x N/S = One fourth of puppies will be N/N and at low risk for NME; one half will be N/S, carry the susceptibility marker, but will also be at low risk for NME;  one fourth will be S/S and will be at high risk for NME.

4.  N/S x S/S = One half of the puppies will carry the susceptibility marker (N/S), but will not be at increased risk of NME; one half of the puppies will have two copies (S/S) of the susceptibility marker and be at high risk of NME.

5. N/N x S/S = All of the puppies will carry one copy of the susceptibility markers (N/S), and be at low risk for developing NME.

6. S/S x S/S = All of the puppies will carry two copies of the susceptibility marker (S/S) and be at high risk for NME.

​

Notes: This is not a diagnostic test for NME in Pug Dogs or for NME disease or risk in other breeds.  The test is only to determine risk for developing NME in Pug Dogs and for selecting matings that will produce puppies that are at decreased risk (N/N, N/S).  Although a significant proportion (11%) of Pug Dogs is S/S, only about 1 in 8 of this group will develop NME during their lifetime.

Also, breeders are advised against breeding out the S genotype, because 40% of Pug Dogs have the S genotype in a heterozygous (N/S = 29%) or homozygous state (S/S = 11%).  Eliminating the S genotype will lead to a considerable loss of genetic diversity.  Therefore, breeders should carefully select matings that do not produce S/S puppies. 

The NME report includes DNA types for a panel of 8 markers selected from the International Society of Animal Genetics (ISAG) canine parentage panel.  These markers provide individual identification for each sample tested