GENETISKA ORSAKER TILL MYELOPATIER PÅ MOPS

Preliminära data visar att knappt hälften av de mopsar som deltagit i studien om kronisk myelopati i bröstländryggen hade en nära släkting (förälder, syskon, avkomma) med liknande symtom vilket antyder att det finns en ärftlig benägenhet att utveckla tillståndet. Genetiska studier anses av den anledningen angelägna för att i framtiden kunna minska förekomsten av detta förödande tillstånd.

Studiens syfte

Påvisa genetiska risk-markörer som ska kunna användas i avelsarbetet för att förhindra kronisk myelopati på mops.

 

DNA prov från kliniskt karaktäriserade individer har samlats in med hjälp av engagerade mopsuppfödare och mopsägare. DNA från vingliga mopsar jämförs med mopsar som inte är vingliga för att på så sätt kunna identifiera regioner i genomet associerade till en ökad risk för att utveckla kronisk myelopati.

 

DNA proverna är analyserade och för närvarande pågår arbetet med att jämföra den enorma mängd data som dessa avancerade genomstudier genererar.

De genetiska undersökningarna görs vid Uppsala Universitet Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi

NeuroVet

Cecilia Rohdin