Vingelsjuka på katt

Vingelsjuka är en sjukdom vars kliniska bild karakteriseras av "stappliga" (staggering) rörelser, ataxi och beteendeförändringar.

Den patologiska bilden domineras av en non-purulent meningoencefalit vilket förväntas vid en viral etiologi. Bornavirus har kunnat isolerats i CNS från katter med vingelsjuka.

Vingelsjuka debuterar oftare mellan december och juli och utbredningen av vinglesjukan är störst i Mälardalen, där jag anser att den är den vanligaste orsaken till inflammatorisk sjukdom i nervsystemet på katt.

Sjukdomen smittar inte mellan katter.

De flesta däggdjur och fåglar är känsliga för Bornavirus-infektion. På häst har man dessutom kunnat påvisa att vissa raser, ponnies och Haflingers, är speciellt mottagliga för Bornavirusinfektion.

På katt har ingen sådan rasdisposition kunnat påvisas. Drabbade katter kan vara i alla åldrar med det är ovanligt att de är yngre än 1 år gamla. Hankatter och bondkatter drabbas oftare än honkatter och gemensamt för nästan samtliga katter är att de har tillgång till utevistelse som anses exponera dessa katter för smitta genom t.ex. jakt.

Råttor, sorkar och vilda fåglar har föreslagits som en naturlig reservoir för Bornaviruset.

Eftersom nästan samma områden som är endemiska för Bornavirus även är för Tick Borne Encephalitis (TBE) har fästingar föreslagits som en möjlig vektor. Bornavirus kan dock inte föröka sig i fästingar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kliniska symtom:

Initialt kan katter med vingelsjuka få feber, bli apatiska, inappetenta, tappa aptiten. Dessa symtom följs av rörelsestörningar. Deras rörelser blir spastiska (stela), långsamma (som att de rör sig i ”slow motion”), de visar en generell ataxi som är mer uttalad i bakkroppen. Rörelsestörningarna är vanligtvis asymmetriska. Drabbade katter uppvisar beteendeförändringar genom att bli mer kontaktsökande samt överdrivet vokaliserande. Katter med vingelsjuka får en tom och uttryckslös blick och de kan uppfattas som frånvarande. Katterna kan få svårigheter att dra in klorna, vilket gör att låter om dem när de går, de kan visa smärtsymtom från ländryggen och bli förstoppade.

Atypiska symtom med muskelfascikulationer men även ett s.k. obesity syndrome finns beskrivet.

Neurologiska symtom som sällan ses i samband med vingelsjuka är vestibulära symtom, facialispares, tvångsmässigt vandrande och generella epileptiforma kramper.

 

Differential diagnoser:

  • Toxoplasmos

  • Felin spongiform encefalopati

  • Felin infektiös peritonit

  • FeLV

  • FIV

  • Neoplasi

 

Diagnostik:

  • De kliniska symtomen är karakteristiska men inte diagnostiska.

  • Blodprov visar ofta en leukopeni i akutskedet.

  • CSF förändringar är ospecifika med mononucleär pleiocystos och förhöjt protein. I ca hälften av fallen ses inga förändringar.

  • SVA tillhandahåller ett serologiskt test med en sensitivitet på 81%  (tillhandahålls inte för närvarande)

  • Ca 16 % av katterna som lever där vingelsjuka förekommer är seropositiva för Bornavirus

Behandling:

Inga utarbetade behandlingsstrategier finns beskrivna. I ett akut skede kan dessa katter behöva understödjande behandling med dropp. Kortison han använts till dessa katter för att lindra inflammationen i nervsystemet. Amantadinhydroklorid, som är ett antiviralt läkemedel som använts för behandling av influensa, har också använts. Effekten av dessa preparat är inte utvärderad.

 

Prognos:

  • Snabbt förlopp, avlivas inom några dagar

  • Akut fas som utvecklas till en kronisk, katten blir dock aldrig riktigt återställd. Vissa katter kan leva många år med sin vingelsjuka.

  • En del katter som utvecklat en kronisk fas får återfall och bli akut sjuka.

 

Ref:

  1. Jonas J. Wensman, Faculty of Veterinary Medicine and Animal Science, Department of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health, Uppsala

            Doctoral Thesis,Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala 2011

  1. Hultin Jäderlund K. Feline borna disease; a nervous system disorder in cats. Proc 13th ECVIM-CA Congress, Uppsala September 2003.